En krönika om Anne Frank

Ja, jag är nördig, och när jag skulle tova en docka för ett par år sedan så blev det en Anne Frank-docka. Här är min krönika som gick att läsa i gårdagens Folkbladet och Norrköpings tidingar: 

http://www.nt.se/nyheter/finspang/varldens-mest-lasta-dagbok-om5042429.aspx

Har du läst Anne Franks dagbok någon gång? Det är stor chans att du har det, eftersom den lär vara världens mest lästa dagbok. Den har sålts i mer än 30 miljoner exemplar och ligger på jordens tio-i-top-lista över mest lästa böcker. Den är genom tiderna Nederländernas mest översatta bok. Den finns att läsa på kazakiska, singalesiska och ett sjuttiotal andra språk. Allt enligt Anne Frank House i Amsterdam. 

Anne fick en dagbok i present när hon fyllde 13 år. Hon tyckte om att skriva och hade planer på att bli journalist och författare. I sin dagbok skrev hon om kompisar, tänkbara pojkvänner, skolan, betyg och framtidsdrömmar. Hon skrev när hon kände sig orättvist behandlad av lärare eller föräldrar och när hon bråkat med sin mamma. Dagbokens början skulle kunna vara skriven av nästan vilken 13-åring som helst, i nästan vilket land som helst, i nästan vilken tid som helst … 

Precis som många andra judiska familjer hade hon flyttat från Tyskland till Holland med sin familj när Hitler fick makten. Kriget bröt ut och nazisterna ockuperade även Holland och arresterade alla judar där också. Anne och hennes familj gömde sig i gårdshuset bakom pappa Ottos fabrik. I över två år lever åtta personer instängda och tysta som möss i bara några små rum. På dagarna måste de vara stilla. Om de går knarrar det i golvplankorna och människorna som arbetar i fabriken under dem kan höra. Av samma anledning får de inte gå på toaletten och spola under dagtid. Åtta personer som lever instängda och rädda på liten yta i över två år! Ja, det blev en hel del irritation och gräl, men också tacksamhet eftersom de trodde att de skulle få överleva kriget. Anne blev kär och inledde ett förhållande med 19-åriga Peter. Det fanns liksom ingen annan att välja och ingen konkurrens heller. 

I höstas besökte jag Anne Franks gömställe med en grupp ungdomar och vuxna. Vi blev påminda om att Anne Frank inte bara är en bokfigur. Hon och hennes syster Margot, pappa Otto, mamma Edith, Peter och hans båda föräldrar, samt den gamle mannen Fritz hade funnits där på riktigt.

Vi vet hur det slutade för Anne och hennes familj. De klarade inte att vara tillräckligt tysta så längre. Någon hörde ljud och angav dem. De arresterades och fördes till olika förintelseläger. Margot och Anne dog i Bergen-Belsen. Det var bara Otto som överlevde. 

När nazisterna stövlade in i gömstället vände de upp och ner på allt i sökandet efter smycken och dyrbarheter. Annes dagbok slängde de på golvet, ovetandes om att det var den som skulle bli det mest värdefulla. När Anne och de andra var bortförda kunde mrs Miep, som var en av vännerna som kommit med mat till de gömda flera gånger i veckan, plocka upp dagboken för att långt senare ge den till Annes pappa Otto. 

Vägen från antisemitism eller rasism till folkmord går aldrig på en vecka. Anne lever ett rätt bekymmerslöst liv tills restriktionerna mot judar införs, en efter en, tills de tvingas gå under jorden för att överleva - men ändå inte gör det.

Att läsa Anne Frank kan vara första steget till insikten om vikten av att boosta våra barn och unga med kärlek, medmänsklighet och människors lika värde. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-